För ett tag sen släppte Dödergök sina nya barnmönster, en spetshätta och en matchande spetskofta som båda heter Lilla Dyllingen. Det var mitt i när jag färgade som mest garn till Syfestivalen men jag kunde ändå inte hålla mig från att kasta mig över den här gulliga mössan! Tur också att jag känner en himla gullig unge som mössan passade perfekt på :)
Mönster: Spettshätta Lilla Dyllingen av Dödergök. Så snabbt och smart mönster! Hättan stickas i ett stycke och konstruktionen är så genomtänkt. Sticka den!
Garn: Merino Sock Sport från Manduzana i färgen Clementin. Det gick åt 30 gram till storlek 6-12 månader.
Stickor: 3,25 mm.
Under sommaren har armen fortsatt att strejka men det har blivit såpass bättre så att jag kan sticka lite i taget nu. I början kunde jag bara sticka räta maskor på små stickor, en lätt (både i rörelse och viktmässigt) stickning. Så i somras stickade jag klart dom här sockorna som jag började på typ i höstas.
Mönster: Det är alldeles vanliga sockor uppifrån och ner på 60 maskor. Jag har gjort en istickshäl för att behålla randningen på sockan.
Garn: Manduzana Sock BFL Twist i färgen Pan. Alltså mitt egenfärgade garn som består av 80% BFL-ull och 20% nylon. Ett riktigt favoritgarn som fyller ut maskorna.
Stickor: 2,5 mm på karbonz, som alltid.
Jag vet, jag har inte hört av mig på ett tag. Men jag har varit upptagen hela sommaren med att färga garn...för jag har varit utställare på Syfestivalen för första gången!
Det var så otroligt läskigt men jag är så glad över hur bra det gick. Ni var så många som kom fram och sa snälla saker och köpte garn av mig. Tusen tusen tack! Nu känner jag mig lite peppad till att anmäla mig till Syfestivalen i Sthlm....kanske, haha.
Jag har varit lite inaktiv på sociala medier på sistone. Den främsta anledningen är att min hand numera ser ut som på bilden ovan. Jag har överansträngt armen och fått en rejäl muskelinflammation så jag ska vila höger arm så mycket som möjligt och ha ett stöd på mig. Så jag kan inte sticka och jag kan inte färga ordentligt. Och då finns det inte så himla mycket att visa upp, haha.
Det är inte hela världen men jag tycker nog lite synd om mig själv ändå. Tack och lov så börjar det kännas bättre nu!
Jag har roat mig med att förså lite fröer istället. Här har jag sått bondbönor, brytbönor, sockerärt, gurka, tomat och kål. Bönorna har inte grott alls (kanske kan bero på att bäst-före-datum var 2015 såg jag sen, haha) så dom ska jag försöka med igen fast med nya frön.
Jag har också provat något helt nytt med potatisen. Istället för att grodda den så har jag förodlat den i jord i papperskrukor. Så himla häftigt att se potatisen bli till en riktig planta! Till helgen ska jag nog plantera ut dom i pallkragen, bara jag får hjälp att gräva.
Som ni ser så håller jag mig sysselsatt trots att jag inte kan jobba ordentligt eller sticka. Men när handen är färdigvilad och läkt, då jäklar ska jag färga så fina garner så ni anar inte!
Den här filten är typ det galnaste jag stickat och nu är den klar! I söndags fick den flytta hem till sin nya ägare; mina vänners barn Ester. Jag har planerat och stickat på den här filten sen innan hon föddes. Jag tänkte att det var fint med något som kunde följa med henne under en längre tid än en kofta som hon växer ur med detsamma. Jag gjorde den ganska stor, ca 90x120 cm, så att hon får plats under/på den i flera år.
Mönster: Jag har stickat vanliga dominorutor över 41 maskor. Totalt blev det 234 rutor som jag stickade ihop i rader genom att plocka upp varje rad och sen göra en 3 needle bind off. Och så slutligen en rätstickad kant på det. Det blev riktigt bra om jag får säga det själv.
Det här har varit ett riktigt roligt projekt. Rutorna har varit en perfekt resestickning, lagom litet att ta med.
Garn: Till ca 80% är det Manduzana Sock i olika färger, både "befintliga" färger och olika prov/felfärgningar. Resten är olika sorters sockgarnsrester bland annat Opal, Fabel och Admiral. Totalt gick det åt 795 gram, det är åtminstone vad filten väger.
Stickor: 2,5 mm
Kommer ni ihåg Granite-koftan som jag började sticka på i höstas? Den är snart snart klar, bara slutet kvar nu. Jag har stickat den i mitt 2-trådiga Gotland och det blir så himla fint med den fluffiga auran blandat med ytmönstret. Jag tror att den kommer att bli en riktig hit!
Mönster: Lilla Sundsjön av Dödergök. Jag erbjöd mig att teststicka det här mönstret tidigare i vintras och jag blev verkligen nöjd, både med mönstret och stickningen. Även den här blev en present till vänners barn och dom blev väldigt glada. Och tur är väl det eftersom det är ca det finaste jag stickat!
Garn: Manduzana Merino Sock Sport i färgerna Natur och Salazar. Till storlek 6-9 månader gick det åt 27 gram natur och 101 gram grönt.
Stickor: 3 mm till resåren och 3,5 mm till resten om jag minns rätt.
Mönster: Dom här sockorna från mönstret Faster Guggas Babystrumpa är helt fantastiska. Det är ett gammalt gammalt mönster som har gått i generationer och publicerats på flera ställen men jag har använt mig av beskrivningen i Sagornas Stickbok av Celia B Dackenberg.
Det är så roligt att sticka dom här sockorna eftersom dom stickas platta och sen syr man ihop dom hela vägen från tån och upp. Dom blir så otroligt gulliga! Perfekta presentsockor till alla bebisar som kommit under hösten i min vänskapskrets.
Garn: Båda paren är stickade i Manduzana Sock. Den övre är en testfärgning och den undre är färgen Ron. Det går åt ca 30 gram till ett par.
Egentligen ska sockorna stickas i ett tjockare garn och passa till 6 månader men jag stickade med ett tunnare för att få ca storlek 3 månader.
Stickor: 2.5 mm
Mönster: Min andra (och sista) julklappsstickning blev Mystery of Light Cowl av Pia Kammeborn till min andra syster. Det här var en riktig snabb stickning som jag maskade av på natten till julafton och pressade mellan blöta handdukar med strykjärn mitt i natten, haha. Planeringen kunde ha varit bättre men förutom det var allt kul med den här stickningen. Jag fick prova på tubular cast on och bind off som jag aldrig testar förut pga lathet. Det blev väldigt fint. Syster är också nöjd med kragen.
Garn: Manduzana Merino Sock Sport i färgerna Salazar och Natur. Det gick åt 69 gram grönt och 35 gram vitt.
Stickor: 3 mm
Mönster: Treppenviertel socks av Nicola Susen. Jag var lite snål med dom stickade julklapparna i år pga tidsbrist men min frusna syster fick åtminstone ett par nya sockor.
Dom här sockorna var riktigt roliga att sticka. Konstruktionen med resår åt alla håll och kanter var väldigt rolig och dom sitter väldigt bra på foten. Stark rekommendation!
Garn: Manduzana Sock i ännu en testfärg som jag inte bestämt vad jag ska göra med. Det gick åt 62 gram till storlek 39.
Stickor: 2.5 mm
Mönster: I våras stickade jag dom här gulliga byxorna efter ett mönster ur häftet Babystickning på stickor 3 av Lene Holme Samsöe. Jag stickade storlek 6 månader så mina vänners barn har inte kunnat haft byxorna förrän nu, men nu sitter dom perfekt.
Garn: Det här är Manduzana Sock i färgen Jazz och Manduzana Rainbow Dash.
Stickor: Jag använde 2,5 mm till resåren och 3 mm till resten.
Jag tänkte ge mig på någon slags summering av året som gått. 2017 var ett riktigt riktigt uselt året. Jag har haft det otroligt tungt i perioder av olika anledningar. Men året har faktiskt haft sina ljusglimtar också. Bland annat så har jag stickat en hel del fina plagg, här är några favoriter;
Damejakka Loppa, som jag slet som ett djur med under hela våren. Jag använder den hela tiden nu men den var inte rolig alls att sticka.
Halskragen Mystery of Light, som jag inte hunnit blogga än.
Som vanligt så har jag antecknat i min Stash-o-meter, hur mycket garn som kommit in och hur mycket jag stickat upp. Jag har stickat väldigt mycket av mitt egenfärgade garn det här året, både för att prova nya garnet och för att ha med ut och visa upp på marknader. Men lite har försvunnit hur garnskåpet i alla fall.
Jag har också jobbat mycket under året och utvecklat mitt företag med nya garner och fler färger. Det är så kul att så många har hittat till mig och jag blir alldeles varm i själen när jag ser allt fint ni stickar i garnerna!
2017 var också året som jag upptäckte Oslo. Jag och Björn åkte dit tre gånger under året för att komma bort från all stress och bara få känna lugn i själen. Och som det funkade varje gång! Oslo har blivit lite som ett själsligt hem där man inte behöver bry sig, och inte heller känna pressen av att man är på semester och måste hinna med allt. I Oslo är det helt okej att sova en stund på eftermiddagen och bara gå omkring på okända gator eller sitta på ett kafé en halv eftermiddag. Mitt bästa!
Något av det största som hände under året var att Henrik Berggren gav ut en skiva och att jag fick se honom två gånger. Första gången grät jag bara, andra gången dansade jag och sjöng mitt högsta. Som jag älskar Henrik!
Det hände andra fina saker under året också, jag fick träffa fina vänner och sticka babykläder till nya tillskott och gå på speedway och titta på skidor och göra annat som gör mig glad. Sånt som jag verkligen behövde förra året.
I år önskar jag att livet inte ska vara lika tungt.
Mönster: I somras fick jag frågan om jag ville teststicka ett par vantar till Tant Ulltuss nya vantbok. Självklart svarade jag ja och valde ut dom här vantarna bland alla alternativ.
Det här är vantarna Lotta från boken #tantulltussvantar. Vantarna är väldigt enkla i sin modell med ett fint flätmönster på ovansidan och på tummen. Dom är väldigt snabbstickade och blir jättefina. Det enda dåliga är att dom är liiite små för mina breda händer, men det finns andra vantar i boken som har större storlekar så det går ingen nöd på mig.
Garn: Jag stickade den tjockare varianten och använde Manduzanas 2-trådiga Gotland i färgen Ros. En härva räckte alldeles lagom till ett par vantar.
Stickor: 3 mm
