Åh, jag har nyligen tittat på dokumentären Broder Daniel Forever på svtplay.
Den är så sorglig men ändå så oerhört vacker. Man kan ju inte annat än att bli alldeles kär i Henrik Berggren. Han är så vacker, så otroligt vacker.
Jag lyssnade en hel del på Broder Daniel under min tonårstiden, men dom glömdes bort. Och nu återkom alla minnen, känslan deras musik ger mig. Det var en fantastisk minnesresa. Och min tonårscrush på Henrik Berggren kommer nog fortfarande finnas där när jag är 79 år gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar