Jag tror att jag har drabbats av något hemskt syndrom. Jag startar upp nya stickningar hela tiden utan att sticka klart någonting. Förra veckan kände jag mig totalt oinspirerad och tyckte att alla stickningar bara var tråkiga men nu börjar jag på nya hela tiden. Det är inte alls likt mig.
Jag försöker få till ett par sockor med samma mönster som mina Michaela-torgvantar så jag kan matcha mina händer och fötter.
Igår bestämde jag mig för att besegra fegheten och ge mig på en Swallowtail Shawl. Det var inte alls så svårt som jag trodde, men jag fasar lite för att komma till nupparna.
Jag har också börjat på en Offe. Stickfastheten stämmer inte alls, jag tror att jag använder för tunt garn/för tunna stickor men det ordnar sig nog. Jag får helt enkelt sticka ett par fler ränder än vad mönstret säger.
Sent igår bestämde jag mig för att repa upp min Citron som jag stickade för två år sen. Den har legat helt oanvänd och det är ju synd på så fint garn så nu håller jag på och stickat en Gratitude istället.
Ovanpå det här så är inte koftan till Björn helt färdig än, jag måste sy på fickorna. Om jag får lust. Kanske startar jag upp något annat istället.
Oj, det var verkligen många nystartade projekt. Men som någon sa till mej: Vad mycket fint du kommer att få färdigt så småningom :)
SvaraRaderaStartitis kallas det tror jag. Tycker helt klart jag känner igen symptomen. ;)
SvaraRaderaMen kära nån, jag tycker att JAG startar för många projekt som bara blir liggande sen. Jag kan ha hittat min överman (kvinna). Fast jag har en känsla av att du ändå är duktigare än mig och faktiskt blir klar med flera av de där till slut :)
SvaraRaderaBra jobbat, man FÅR ha hur många stickningar man vill ... så det så.
SvaraRaderaJag får väl instämma med den som kommenterat IreneJB... ;)
SvaraRaderaÄh, på många sätt tycker jag en del av charmen med skapande är att man faktiskt både kan och får ha många projekt på G samtidigt! Ja, jag tycker rent av att man bör ha det!