fredag 9 mars 2012

Långsamt långsamt


Det mesta går långsamt just nu. Jag stickar vidare på sambons kofta och har börjat på ett par sockor, men det tar tid. Tidigare i veckan var jag hos läkaren och fick sagt att jag har en depression på grund av psykisk utmattning och har nu fått antidepressiva, så jag är tröttare och segare än någonsin nu innan medicinen börjar verka. Jag hoppas att det kommer att vända snart så jag kan börja sticka i normal takt igen och få njuta av våren som ska komma hit nästa vecka!
MEN jag fick en fantastiskt rolig nyhet i helgen om någon som ska hända i sommar och det lyser upp lite i det nattsvarta just nu.

5 kommentarer:

  1. Jag önskar jag kunde injicera dig med solsken och energi härifrån. Jag vet, tyvärr, väl hur det är.

    Lyssna på kroppen och vila en stund då och då när tröttheten är som värst. Och om du kan, gå ut i friska luften så ofta du kan, om det så bara är ett par minuter. Det låter nästan äckligt klischigt, men det gör gott.

    Många många kramar!

    Tycker sockan ser bekant ut. =)

    SvaraRadera
  2. Bra att du har fått läkar/medicinhjälp! Hoppas att du står ut denna tid innan medicinen börjar göra verkan. Stickningen springer ju inte ifrån dig. Och så spännande det verkar med det positiva beskedet. Var rädd om dig!

    SvaraRadera
  3. Jag förstår hur du mår, för jag mår också så. Har ätit medicin i en vecka nu. Det blir bättre.

    Ser ut att bli en fin socka. :)

    SvaraRadera
  4. Ta väl hand om dig själv nu, all styrka till dig!

    SvaraRadera
  5. Usch, hoppas på snar bättring och skickar över en kram så länge! <3

    SvaraRadera