lördag 31 oktober 2015

Släpp sorgen fri

Jag har alltid haft nära till mina känslor och haft väldigt stora och många känslor. En av dom har varit sorg. Så länge jag kan minnas har sorgen funnits där. Som barn sörjde jag min syster som bor i himlen, att hon aldrig fick bli min storasyster. Under fyra år i rad dog någon i min närhet. Tre släktingar och en lärare, en per år. Under mitt nittonde levnadsår dog både farmor och mormor efter lång tid av sjukdom, och plötsligt hade alla mina mor- och farföräldrar dött innan jag ens hade fyllt 20. Och jag fick aldrig riktigt lära känna dom. Jag har haft vänner som dött. Vänner till familjen som dött. Älskade djur som dött. Det har varit så mycket sorg.
Jag har också en annan sorg i mig. Där ingen är död, dom är bara inte i mitt liv längre. Människor som lämnat mig och människor som jag har lämnat. En bästis från barndomen och vänner från tonåren som drog ner mig i skiten, som jag älskar men inte kunde finnas kvar i mitt liv. En tonårstid som försvann i ångest, som jag aldrig fick uppleva som "man ska".
Allt det här sörjer jag. Jag sörjer och saknar och sörjer. Ibland hela tiden. Ibland inte alls. Men det finns inom mig. Och så får det vara.

Det är viktigt att prata om sorg. I så många år har jag bara stängt den inne, låtsas som att den inte finns. 
Svenska kyrkan har nu under Allhelgona ett tema som heter "Släpp sorgen fri". Sorg finns och det är okej. Ibland har det gjort så ont så att det känts som att alla inälvor försökt tränga ut genom huden. Ibland har jag gråt-hulkat som ett barn. Men det är okej. Sorg måste få kännas.

Numera accepterar jag att sorgen nog alltid kommer att finnas där, mer eller mindre. Med den insikten har sorgen börjat ge plats åt dom fina minnena som finns istället.

7 kommentarer:

  1. Så fint skrivet och framförallt starkt skrivet! Saknar dig Amanda, tänker ofta på dig. Vi får se till att träffas igen, helst nästa år, visst! Kramar kära du!

    SvaraRadera
  2. Du har så rätt! Min moster dog för två år sen och jag kan bara inte acceptera det. Det är så orättvist att vissa människor dör i förtid. Men jag tänker också på hur hon var och att jag är glad att jag fick ha henne i min familj.

    SvaraRadera
  3. Tack för dina ord, de träffade mig och behövdes här och nu

    SvaraRadera
  4. Du skriver så vackert och har så rätt. Sorg behöver också få plats <3

    SvaraRadera
  5. Vad fint skrivet! Tråkigt att du haft så mycket sorg i ditt liv hittills. Tryggt att läsa det du skriver för det låter som du har goda tankar om hur du ska hantera känslorna. Kram till dig!

    SvaraRadera
  6. Så fint skrivet! <3 Sorgen är en del av livet och det är viktigt att kunna prata om den. Stor kram. Inga.

    SvaraRadera