Vidriga dag!

Den här dagen är vidrig och hemsk! Jag har telefonen avstängd och sitter instängd i lägenheten. Jag orkar inte med omgivningen.  
Jag fick reda på idag ett en tjej som fanns i både mitt och sambons liv i tonåren har gått bort. Jag har ömsom gråtit, skrattat, stickat, känt tacksamhet över mina nära, gråtit, sovit och gråtit idag. Många tankar som snurrar. Livet är så orättvist ibland. Den där förbannade cancern! Kan den inte bara försvinna långt långt härifrån?!
Jag är så ledsen. För att hon är borta. För att jag tänker på hennes familj. För att jag tänker på hennes vänner, som även i många fall är mina vänner. För att det här är så orättvist. Det är så orättvist. 
Människor som hon borde leva, inte dö!