Så var årets sista dag här. Jag har ingen större lust att se tillbaka på året och analyserat det. Det har varit och nu är det slut. Men det fanns en hel del glädjestunder under året och dom tänker jag ta fasta på nu.
Jag är väldigt tacksam över att jag har fått möjligheten att träffa mina stickvänner flera gånger under året. Ni ger mig så mycket gott!
Under året har min färga ull- och garn-verksamhet och Etsy-butiken tagit fart. Det är så roligt att människor faktiskt tycker om det jag gör och handlar av mig! Jag växer lite i mig själv och har börjat tro på att jag faktiskt kan, att det jag gör är bra, tack vare er.
Jag har stickat lite också. Här är favoritstickningarna under året. Den grå Emelien använder jag väldigt ofta, den är verkligen en favorit. Och Björn använder ofta sin Riddari. Det blev verkligen en hit!
Av någon outgrundlig anledning har jag två evighetsprojekt på gång det här året. Båda är rutor av olika sorter som ska bli filtar. I framtiden. Dom kommer säkert med i nästa års årskrönika också, haha.
En rolig grej under året var Dödergöks sockutmaning. Jag utmanade mig själv att sticka av garn som jag redan hade hemma och det gjorde jag. Jag fick ihop tio par sockor och stickade upp över 600 gram sockgarn. Bra jobbat av mig!
Den här lilla varelsen gav mig många känslor under året. Jag var till en början förste hundvakt under våren och blev sedan dagmatte hela hösten. Bullen kunde verkligen konsten att reta upp mig genom att inte lyssna på mig men även göra mig så himla glad och lycklig. Min hundvaktarperiod med honom gjorde mig mer övertygad än någonsin att jag vill ha en egen hund. Jag har alltid velat det. Jag är uppvuxen med en jättefin labrador-tik men eftersom jag var barn när hon kom till oss så förstod jag inte riktigt alla sidor med att ha hund. Nu gör jag det, även dom dåliga, och ändå vill jag ha en egen. Det betyder att jag är redo, eller hur? ;) Nästa år ska jag spara och köpa mig en egen liten gosegris!
Det största som hänt det här året är att vi har flyttat "hem" till Östergötland igen. Uppsala är ett minne blott (som jag fortfarande saknar asmycket). Om mindre än en månad prästvigs Björn och livet kommer att förändras ännu mer. Det är konstigt, skitläskigt, roligt, sorgligt och lite lite spännande. Precis som året som gått.
I höstas lade Viffla upp beskrivning på den stickade filten hon gjort. Jag blev sjukt sugen på en egen och började sticka rutor av blandat ullgarn jag hade hemma. Nu har jag fått ihop tolv rutor som är 18x18 cm stora. Jag har stickat en ruta lite nu och då som terapi under hösten, när allt med flytten varit jobbigt. Nu när vi är flyttade får jag väl sticka en ruta som terapi när jag saknar Uppsala, haha.
Jag hoppas att ni har haft en fin jul! Själv blev jag förkyld precis innan jul och är det fortfarande. Men å andra sidan är jul den bästa tiden att vara sjuk på. Förutom julafton så är det ju helt legitimt att göra absolut ingenting runt jul. Och julafton blev bra ändå, tack gud för nässpray och värktabletter!
På julaftonsmorgonen åt vi frukost hos svärisarna. Såhär fina var sambon och svärisarnas katt Sune då!
En av alla fantastiska julklappar jag fick! Ett kit med utbytbara karbonz, mina favoriter! Jag fick andra fina julklappar också men dom hamnade inte på bild. Och bra-att-ha-saker till bilen fick vi också. Typ bogseringslina och sånt som man aldrig kommer sig för att ordna med själv men ändå behöver!
Hela juldagen spenderade vi i soffan här hemma. Vi åt julmatsrester och tittade på Sagan om ringen och moffade Paradisask-praliner. Och jag stickade. Precis sådär som man får göra på juldagen, särskilt när man är lite själv.
Livet i nya lägenheten börjar bli något slags hem nu. Dom flesta kartongerna är uppackade, en del har fått flytta upp på vinden och annat har kastats. Vi börjar hitta vart vi ställt saker i köket och känna oss hemma här nu. Det känns som ett hem, som vårat hem och det känns väldigt bra! Idag har vi varit och huggit gran på svågerns mark. Egenhuggen gran är den bästa!
Nu har jag och B flyttat tillbaka till Östergötland igen efter 5,5 år i Uppsala. Det känns så konstigt! Både bra och dåligt, allt på en gång. Jag återkommer till bloggen när nya lägenheten inte är kaosartad längre, haha.
Musikhjälpen har börjat! Tv och radio står på här hemma konstant. I år är temat att stoppa spridningen av HIV. Var 15:e sekund smittas någon i världen av viruset. 4000 personer dör varje dag i aids-relaterade sjukdomar. Det är helt sinnessjukt! Jag vet att människor som stickar är otroligt generösa och varma människor. Låt oss visa det, återigen, genom att skänka pengar till Musikhjälpen! Jag har startat en digital insamlingsbössa som heter "Stickning mot hiv" men det finns också många andra sätt att delta i kampen. Do it!
Mönster: Den här tröjan har jag stickat utifrån tanken om uppifrån- och ner med raglan. Jag har haft lite hjälp av Ulrikas häfte Sticka en kofta uppifrån och ner. Den är alltså stickad helt efter mina egna mått så att den ska passa mig bra. Med rätstickade kanter och ganska vid hals (nästan för vid, haha) och trekvartsärmar som är så himla smidigt!
Garn: Jag hade tre nystan Geilsk Tynd Uld och tre nystan Magasin Duett Supersoft i olika lila och rosa hemma som jag tänkte skulle bli snygga ränder ihop. Och se, det blev det! Jag kom över info om att det är samma garn också bara att Geilsk inte har någon spinnolja kvar så det passade perfekt med stickfastheten också! Totalt gick det år 231 gram garn. Det är alltså en tunn och lätt men varm tröja.
Mönster: Helga av Clara Falk, mönstret finns i boken Vantar för alla årstider. Det här mönstret är så sjukt fint, dom blev favoriter direkt när jag köpte boken! Jag gjorde en extra rapport av diagrammet ovanför tummen för att vanten ska gå upp lite mer över fingrarna. Jag tycker nog att det blev jättebra!
Garn: Cinnia från Filcolana i färgen petrol som jag köpte från Magasin Duett i höstas på Syfestivalen. Jag gillar att garnet är liksom alldeles runt! Till mina vantar gick det åt nääästan ett nystan, det blev bara några meter över.
Stickor: 3,5 mm
PS. Färgåtergivningen är lite missvisande på bilderna. Bilden högst upp är närmast den riktiga färgen.
Precis som så många andra så är även jag med i Stickameras Koft-KAL. Det är en Knit-A-Long och en "brevkurs" i ett där vi stickar en kofta uppifrån- och ner efter våra egna mått. Jag har verkligen sett fram emot det här ända sedan jag hörde om det första gången men nu när KAL:en är igång så har jag liksom inte tid. (Inte just nu men förhoppningsvis om lite mindre än en vecka.) Så jag har inte ritat någon skiss, räknat ut maskantal, stickat provlapp eller ens läst alla avsnitt. Men en sak har jag åtminstone gjort. Jag har bestämt mig för garn! Jag ska sticka min kofta i en tråd Supersoft i färgen Goldcrest och en tråd tweed i färgen Senap, båda från Magasin Duett. Jag tror att det kommer att bli sjukt bra!
.jpg)
