fredag 22 oktober 2010

Framtidsångest.

Usch, den här dagen är inte rolig alls. Jag har framtidsångest. Vad ska det egentligen bli av mig? Jag kan ju inte läsa på komvux hur länge som helst. En dag kommer den dagen då jag faktiskt har gymnasiekompetens. Vad ska jag göra då?
Vad ska jag bli när jag blir stor?

6 kommentarer:

  1. bara dumt att ha ångest...jag vet heller inte va jag ska bli när jag blir stor :p

    SvaraRadera
  2. Det är inte alltid lätt att veta vad man vill "bli". Har du lång tid kvar på komvux? Har du "känt efter" vad du skulle vilja ägna dig åt? Du är ju väldigt duktig med handarbeten - textillärare? Scenograf? Designer? Ja, det var bara några "brainstorm-tankar".
    Hoppas att du kan slappna av emellanåt och kanske landa i någon tanke/önskan. Sköt om dig!
    Kram, Maria

    SvaraRadera
  3. Usch ja! Sån där ångest är inte rolig.. Vad ska man bli när man blir stor? En bra människa som man själv är nöjd med kanske? Vad vill DU göra med ditt liv? Plugga på högskolan? Skaffa ett jobb? Det finns nästan obegränsade möjligheter vilket kan kännas väldigt jobbigt. Ibland önskar jag att någon annan bara kunde bestämma åt mig.. :) Försök att inte oroa dig så mycket. Gör något som får dig att må bra! Kanske öppna en garnbutik ;) Och tro på dig själv!

    SvaraRadera
  4. Du får öva dig på att tro på dig själv! Jag tycker i alla fall att du är jätte duktig och gör massa fina saker. De där vantarna till exempel, skit snygga! Man kommer alltid att komma på anledningar att tvivla på sig själv, av någon anledning är det mycket lättare. Så ibland får man anstränga sig för att hitta anledningar att TRO på sig själv istället! Seek and you shall find ;) Jag lovar, om du börjar leta så kommer du hitta massor :) Koncentrera dig på de sakerna istället för det som får dig att tvivla. Hoppas du förstår vad jag menar :) Kram

    SvaraRadera
  5. Tänk inte så mycket. Jobba några år, känn efter. När du vet är det bara till att dra igång. Själv har jag dumpat min ångest. Det där med att hinna saker före trettio är störtkört för mig. Inte för att jag blivit riktigt så gammal än, men jag kommer inte hinna med allt jag trodde jag skulle hinna med innan dess. Fast jag är inte så ledsen för det heller. Det kommer, tids nog. Stressa bara inte.

    SvaraRadera
  6. ja det är inte lätt att veta vad man vill bli, har du kommit fram till något? :)

    SvaraRadera